So all of your fears just cast them on me

Åh det var länge sen jag verkligen skrev av mig, måste verkligen göra det nu. Jag önskar jag hade en dagbok eller något ställe ingen visste om som jag kunde springa till när jag jagar mig själv. Ibland känner man att man vill vara " ingen från ingenstans ". Jag känner att jag har så mycket inom mig som jag vill hinna med, så mycket jag vet att jag vill men ändå aldrig kommer dit. Det är precis som att det är en blomma som precis håller på att slå ut, men aldrig riktigt gör det. Det känns som jag är allt på samma gång, hela min själ älskar. Jag önskar att det fanns ett sett att kunna förklara hur man känner inombords. jag har försökt så många gånger, men allt är bara hälften av vad jag egentligen känner. Jag älskar en person så mycket att jag blöder. Hans ögon är ett hav, himmel, ett fritt fall varje gång. När jag ser honom ser jag hela världen, och jag är förlorad, jag är såld.

Ni behöver inte förstå, jag har skrivit lite allt möjligt om olika saker. Huller om buller. Det som står är vad jag känner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0